24.6.2025

Vid förflyttningen av ett bränsleparti inom ramen för ett uppskovsförfarande hade en oegentlighet begåtts så att bränslepartiet ansågs ha frisläppts för konsumtion i Finland. På grund av detta hade den godkända upplagshavaren lagakraftvunnet ålagts att betala punktskatter i Finland. Bränslepartiet hade, efter att det förflyttats till en annan medlemsstat, där placerats i ett skattefritt lager och samtidigt hade en säkerhet ställts för betalningen av de punktskatter som riktades till bränslepartiet.

Som en från skattebetalningsskyldigheten skild fråga skulle man avgöra huruvida den i Finland debiterade skatten kunde återbetalas på den grunden att produkterna hade använts eller levererats för att användas för ett skattefritt ändamål. De villkor som nationellt har fastställts för att förhindra eventuellt skatteundandragande eller missbruk skulle med anledning av punktskattedirektivet tillämpas på skatteåterbetalningen.

I sin bedömning av om villkoren för att återbetala skatt i detta fall var uppfyllda tog högsta förvaltningsdomstolen i beaktande principerna om ändamålsbundenhet och proportionalitet enligt 6 § i förvaltningslagen och förutsättningarna för skatteuppbörd förutom i Finland även i andra medlemsstater.

Punktskattelagen 83 § 1 mom.

Förvaltningslagen 6 §

Rådets direktiv 2008/118/EG om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (punktskattedirektivet) art. 11 och art. 33.6

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Tero Leskinen. Föredragande Mirka Kuisma.