299/2010

Med kreditinstitutsverksamhet avses i denna lag affärsverksamhet som består i att från allmänheten ta emot återbetalbara medel och

Ett kreditinstitut är ett företag som enligt denna lag har koncession för kreditinstitutsverksamhet. Ett kreditinstitut kan vara en inlåningsbank, ett kreditföretag eller ett institut för elektroniska pengar.

Ett institut för elektroniska pengar är ett kreditinstitut som får bedriva verksamhet som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten.

Ett institut för elektroniska pengar kan vara ett aktiebolag eller andelslag.

Bestämmelserna i 19 § begränsar inte Finlands Banks rätt att från allmänheten ta emot återbetalbara medel, fondbolags rätt att bedriva fondverksamhet enligt lagen om placeringsfonder (48/1999), värdepappersföretags och fondbolags rätt att tillhandahålla sparavtal enligt lagen om bundet långsiktigt sparande (1183/2009), betalningsinstituts eller i 7 § i lagen om betalningsinstitut (297/2010) nämnda personers rätt att i enlighet med nämnda lag tillhandahålla betaltjänster eller försäkringsföretags rätt att bedriva försäkringsrörelse enligt lagen om försäkringsbolag. Bestämmelserna i 19 § i denna lag begränsar inte heller försäljning av andra betalningsmedel än elektroniska pengar. I fråga om utländska kreditinstituts, värdepappersföretags, fondbolags, betalningsinstituts och försäkringsbolags rätt att tillhandahålla tjänster i Finland enligt sin auktorisation föreskrivs särskilt.

Finansinspektionen beviljar på ansökan ett kreditinstitut koncession. Koncession kan beviljas för verksamhet som inlåningsbank, kreditföretag eller institut för elektroniska pengar. Finansministeriet föreskriver genom förordning vilka upplysningar som ska fogas till ansökan.

För inlåningsbanker tillåten affärsverksamhet är

Kreditföretag får bedriva affärsverksamhet enligt 30 § 1 mom. men inte inlåning från allmänheten. Vidare får kreditföretag från allmänheten ta emot andra medel som ska återbetalas på anfordran än insättningar endast i samband med tillhandahållande av betaltjänster och utgivning av elektroniska pengar. Kreditföretag får bedriva hypoteksbanksverksamhet enligt vad som föreskrivs i lagen om hypoteksbanker.

På medel som ett kreditföretag har tagit emot på ett konto för tillhandahållande av betaltjänster och som ska återbetalas på anfordran tillämpas vad som i 135―138 § föreskrivs om inlåning.

Institut för elektroniska pengar får bedriva affärsverksamhet enligt 30 § 1 mom. 1, 2, 5, 6 och 8 punkten samt därmed jämförbar eller nära sammanhängande affärsverksamhet, dock inte inlåning från allmänheten och tillhandahållande av betaltjänster. Vidare får institut för elektroniska pengar från allmänheten ta emot andra medel som ska återbetalas på anfordran endast i samband med utgivning av elektroniska pengar. Institut för elektroniska pengar får inte bevilja kredit.

Institut för elektroniska pengar får inte inneha aktier eller andelar i andra företag än tjänsteföretag som avses i 14 §. Institut för elektroniska pengar får inte ingå avtal om andra derivatinstrument än sådana ränte- eller valutakursrelaterade standardiserade derivatinstrument som dagligen omfattas av krav på säkerhet och vars syfte är att täcka de risker som hänför sig till institutets tillgångar och skulder.

En inlåningsbanks och ett kreditföretags aktiekapital, andelskapital eller grundkapital ska uppgå till minst fem miljoner euro. Ett institut för elektroniska pengar ska ha ett aktie- eller andelskapital på minst en miljon euro. Kapitalet ska vara tecknat i sin helhet när koncessionen beviljas.

Institut för elektroniska pengar ska i följande investeringsobjekt ha investerat minst ett belopp som motsvarar de sammanlagda skulder som baserar sig på medel som företaget har tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar:

Vid tillämpningen av 1 mom. värderas tillgångsposterna till anskaffningsvärdet eller, om deras sannolika överlåtelsepris vid rapporteringstidpunkten är lägre, till detta värde.

Institut för elektroniska pengar får investera medel som avses i 1 mom. i poster som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten högst till ett belopp som motsvarar tjugo gånger beloppet av institutets kapitalbas.

Om de tillgångsposter som avses i 1 mom. understiger det belopp som avses i det momentet, ska Finansinspektionen bestämma en tidsfrist inom vilken institutet för elektroniska pengar ska vidta åtgärder för att beloppet av tillgångsposterna ska nå upp till den nivå som avses i momentet. Finansinspektionen kan då och även annars på ansökan av institutet för elektroniska pengar för viss tid tillåta att andra tillgångsposter än de som avses i 1 mom. används som täckning för institutets skulder enligt 1 mom. Beloppet av dessa tillgångsposter får dock inte överstiga fem procent av de nämnda skulderna eller institutets kapitalbas, beroende på vilket belopp som är lägst.

Institut för elektroniska pengar ska med avvikelse från 1 mom. ha en kapitalbas som föreskrivs i 66 §.

Institut för elektroniska pengar ska med avvikelse från 57―65 § ha en kapitalbas som motsvarar minst två procent av det sammanlagda belopp som det tagit emot mot utgivning av elektroniska pengar eller, om de senaste sex månadernas månatliga genomsnittsvärde för det sammanlagda beloppet av dylika skulder är större, två procent av nämnda genomsnittsvärde. Om mindre än sex månader har gått sedan institutet för elektroniska pengar inledde sin verksamhet ska i stället för nämnda genomsnittsvärde tillämpas det riktvärde som anges i institutets verksamhetsplan och som godkänts av Finansinspektionen.

På de medel som ska investeras i enlighet med 53 § 3 mom. ska ett institut för elektroniska pengar tillämpa de begränsningar som är nödvändiga för att skydda institutet mot marknadsrisker som hänför sig till medlen.

Kreditinstitut ska ha en tillräcklig konsoliderad kapitalbas för att täcka de konsoliderade exponeringar som avses i 55 § 1 mom. Institut för elektroniska pengar ska ha en konsoliderad kapitalbas som motsvarar den i 66 § föreskrivna andelen av det sammanlagda beloppet av de i den nämnda paragrafen avsedda medel som har mottagits av företag som hör till den finansiella företagsgruppen.

En inlåningsbank får endast av vägande skäl vägra att öppna ett vanligt inlåningskonto och att bevilja instrument för användning av ett sådant konto eller vägra att sköta betaltjänstuppdrag för en fysisk person som lagligen vistas i en EES-stat. Skälet till vägran ska ha samband med kunden eller med kundens tidigare beteende eller med en uppenbar avsaknad av något verkligt behov av ett kundförhållande. Kunden ska underrättas om orsaken till vägran.