Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

1357/2010

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av kreditinstitutslagen

Typ av författning
Lag
Meddelats
Ursprunglig publikation
Häfte 183/2010 (Publicerad 31.12.2010)

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i kreditinstitutslagen ( 121/2007 ) 10 § 3 mom., 61 § 1 mom., 100 § och 123 § 2 mom.,

ändras 8 §, 20 § 1―3 mom., 36 §, 45 § 1 mom. 4, 8 och 9 punkten samt 3 mom., 46 § 1 mom. 3 punkten, 48 och 49 §, rubriken för 63 § och 63 § 1 mom., 64 § 1 mom., 67, 69 och 74 §, 79 § 2 mom., 82 § 1 mom., 90 och 104 §, 105 § 1―3 och 6 mom., 106 § 1 och 2 mom. samt 181 §, av dem 8 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 299/2010, 20 § 1 mom. sådant det lyder i lag 299/2010, 36 § sådan den lyder i lag 929/2007, 48 och 49 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 600/2010, 105 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 851/2008 och 181 § sådan den lyder i lag 600/2010, samt

fogas till 1 § ett nytt 2 mom., till lagen nya 13 a, 13 b och 16 b §, till 19 § ett nytt 2 mom., till 21 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 600/2010, ett nytt 4 mom., till lagen nya 3 a och 3 b kap. och en ny 35 a §, till 45 § ett nytt 3 mom., varvid det ändrade 3 mom. och de nuvarande 4―6 mom. blir 4―7 mom., till lagen en ny 48 a §, till 68 § ett nytt 2 mom., till 86 § ett nytt 3 mom., till lagen nya 112 a―112 f § och en ny mellanrubrik före dem och till lagen nya 10 a och 10 b kap. som följer:

1 kap.Allmänna bestämmelser

1 §Lagens syfte


Föreskrifter om ett utländskt kreditinstituts rätt att bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland och om de krav som ställs på denna verksamhet finns i 8 § 3 och 4 mom., 13 a §, 19 § 2 mom., 3 a och 3 b kap., 112 a―112 f § och 10 a och 10 b kap.

8 §Kreditinstitut

Ett kreditinstitut är ett företag som har sådan koncession för kreditinstitutsverksamhet som avses i 3 kap. Ett kreditinstitut kan vara en inlåningsbank, ett kreditföretag eller ett institut för elektroniska pengar.

Med ett utländskt kreditinstitut avses i denna lag ett utländskt företag som i huvudsak bedriver kreditinstitutsverksamhet och som är underställt motsvarande tillsyn som ett kreditinstitut enligt denna lag.

Med ett utländskt EES-kreditinstitut avses i denna lag ett utländskt kreditinstitut som enligt stadgarna har sin hemort i en annan EES-stat än i Finland och som har beviljats koncession för kreditinstitutsverksamhet av den behöriga myndigheten i den staten.

Med ett kreditinstitut från tredjeland avses i denna lag ett utländskt kreditinstitut som enligt stadgarna har sin hemort i en stat som inte hör till EES och som har beviljats koncession för kreditinstitutsverksamhet av den behöriga myndigheten i den staten.

13 a §Hemstat

Med hemstat avses i denna lag den stat där ett utländskt kreditinstitut enligt stadgarna har sin hemort och där den behöriga myndigheten har beviljat kreditinstitutet koncession för kreditinstitutsverksamhet.

13 b §Filial

Med en filial avses i denna lag ett kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts driftställe i någon annan stat än hemstaten, när driftstället i rättsligt avseende är en del av kreditinstitutet eller det utländska kreditinstitutet och bedriver kreditinstitutsverksamhet eller annan affärsverksamhet som är tillåten för kreditinstitut.

16 b §Värdepapperisering

Med värdepapperisering avses i denna lag sådana transaktioner som definieras närmare i artikel 4.36―4.44 i Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut 2006/48/EG, nedan kallat kreditinstitutsdirektivet , och där tillgångsposter omvandlas till nya tillgångsposter genom att den kreditrisk som hänför sig till en fordran eller till en annan tillgångspost delas upp i trancher, så att

1)

betalningarna inom ramen för transaktionen är beroende av avkastningen av fordran eller gruppen av fordringar, och

2)

prioriteringen av trancherna bestämmer hur förlusterna fördelas under den tid transaktionen pågår.

19 §Kreditinstituts ensamrätt att ta emot återbetalbara medel


Det som i 1 mom. föreskrivs om kreditinstitut gäller på motsvarande sätt utländska EES-kreditinstitut och finländska filialer till kreditinstitut från tredjeland som har en koncession för kreditinstitutsverksamhet i Finland enligt denna lag.

20 §Undantag från kreditinstituts ensamrätt att ta emot återbetalbara medel

Föreskrifterna i 19 § begränsar inte Finlands Banks rätt att från allmänheten ta emot återbetalbara medel, fondbolags rätt att bedriva fondverksamhet enligt lagen om placeringsfonder (48/1999), rätten för betalningsinstitut eller de personer som avses i 7 § i lagen om betalningsinstitut (297/2010) att tillhandahålla betaltjänster enligt den lagen, värdepappersföretags och fondbolags rätt att tillhandahålla sparavtal enligt lagen om bundet långsiktigt sparande (1183/2009) eller försäkringsföretags rätt att bedriva försäkringsrörelse enligt lagen om försäkringsbolag. Föreskrifterna i 19 § begränsar inte heller försäljning av andra betalningsmedel än elektroniska pengar. I fråga om rätten för utländska värdepappersföretag, fondbolag och försäkringsbolag att i Finland tillhandahålla tjänster inom ramen för sin koncession föreskrivs särskilt.

Ett aktiebolag, andelslag och offentligrättsligt samfund får trots 19 § från allmänheten ta emot medel som ska återbetalas på anfordran, på ett kundkonto som får användas enbart till betalning av varor och tjänster som aktiebolaget, andelslaget eller det offentligrättsliga samfundet självt säljer och vars medel kan tas ut kontant samt ge ut elektroniska pengar som endast aktiebolaget, andelslaget eller det offentligrättsliga samfundet självt godkänner som betalning. Aktiebolag och andelslag som bedriver begränsad kreditinstitutsverksamhet får dessutom på kundkonto som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten från allmänheten ta emot medel som ska återbetalas på anfordran och ge ut elektroniska pengar som avses i 3 punkten i det momentet.

Ett aktiebolag, andelslag och offentligrättsligt samfund som avses i 2 mom. och, om aktiebolaget eller andelslaget hör till en företagsgrupp som avses i 5 § 2 mom., alla aktiebolag och andelslag som hör till samma företagsgrupp tillsammans får från en och samma kund på ett kundkonto ta emot högst ett belopp som motsvarar 3 000 euro. Ett aktiebolag, andelslag eller offentligrättsligt samfund som avses i 2 mom. får på ett och samma elektroniska datamedium lagra elektroniska pengar högst till ett belopp som motsvarar 150 euro.


21 §Firma


Föreskrifter om användningen av ett utländskt kreditinstituts firma i Finland finns dessutom i 166 r §.

3 a kap.Etablering av en filial till ett utländskt EES-kreditinstitut och tillhandahållande av tjänster i Finland

29 a §Utländska EES-kreditinstituts rätt att etablera en filial och tillhandahålla tjänster

Ett utländskt EES-kreditinstitut får etablera en filial i Finland eller annars i Finland tillhandahålla tjänster som avses i 30 § och som omfattas av dess koncession.

29 b §Anmälan om etablering av en filial

Ett utländskt EES-kreditinstitut får etablera en filial i Finland efter det att tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat har gjort en anmälan om detta till Finansinspektionen.

Anmälan ska innehålla tillräckliga uppgifter om den planerade filialens driftställe, affärsverksamhet och interna styrning och om dess ansvariga personer, varav en ska utses till direktör för filialen.

Utöver de uppgifter som avses i 29 a § ska anmälan innehålla uppgifter om kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckning och om det garantisystem som skyddar filialens insättares fordringar och hur täckande systemet är.

Ett utländskt EES-kreditinstitut ska skriftligen underrätta Finansinspektionen om ändringar gällande de uppgifter som avses i 2 mom. minst en månad innan ändringarna genomförs. Finansinspektionen kan till följd av planerade ändringar ändra föreskrifterna och villkoren i den anmälan som avses i 59 § i lagen om Finansinspektionen.

29 c §Inledande av filialens verksamhet

Filialen får inleda sin verksamhet när det utländska EES-kreditinstitutet har fått en anmälan som avses i 59 § i lagen om Finansinspektionen eller, om Finansinspektionen inte har gjort anmälan inom den tid som föreskrivs i den paragrafen, då tidsfristen för behandlingen av anmälan har gått ut.

29 d §Begränsning och förbjudande av filialers verksamhet

I 61 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs det om Finansinspektionens rätt att helt eller delvis förbjuda en filial att fortsätta med sin verksamhet.

3 b kap.Etablering av en filial till och öppnande av en representation för ett kreditinstitut från tredjeland i Finland

29 e §Etablering av en filial

Ett kreditinstitut från tredjeland får vid en filial som etablerats i Finland tillhandahålla tjänster som avses i 30 § och som omfattas av den koncession filialen har beviljats i enlighet med 29 f §.

Ett kreditinstitut från tredjeland kan dessutom ha en representation i Finland.

29 f §Ansökan om koncession för en filial

Ett kreditinstitut från tredjeland, som ämnar bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland, ska hos Finansinspektionen ansöka om koncession för den filial som ska etableras i Finland. Utlåtanden om ansökan ska inhämtas från Finlands Bank samt från insättningsgarantifonden, om kreditinstitutet tar emot inlåning, och från ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet tillhandahåller investeringstjänster.

Till ansökan ska fogas nödvändiga utredningar om följande i fråga om kreditinstitutet:

1)

ägande,

2)

ledningens kompetens och tillförlitlighet,

3)

den interna styrningen och den interna kontrollen,

4)

riskhanteringen,

5)

kapitaltäckningen och likviditeten, den interna kapitalutvärderingen och likviditetshanteringen,

6)

lagstiftningen och finanstillsynen i kreditinstitutets hemstat.

Till ansökan ska dessutom fogas nödvändiga utredningar om hur filialens interna styrning och verksamhet har organiserats, inklusive förfarandena för identifiering av kunder och förhindrande av penningtvätt och terrorism, om filialledningens kompetens och tillförlitlighet och om de tillgångar som står till filialens förfogande i Finland.

Föreskrifter om de kontaktuppgifter som ska uppges i ansökan och närmare föreskrifter om de utredningar som ska fogas till ansökan får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

29 g §Beviljande av koncession för en filial

Finansinspektionen ska bevilja koncession, om

1)

kreditinstitutets verksamhet inte väsentligen avviker från den verksamhet som är tillåten för finländska kreditinstitut,

2)

den lagstiftning som tillämpas på ett kreditinstitut från tredjeland i dess hemstat stämmer överens med de internationellt accepterade rekommendationerna om finanstillsyn och förhindrande av att det finansiella systemet utnyttjas i kriminellt syfte,

3)

det inte förekommer väsentliga avvikelser från de krav som ställs i denna lag när det gäller kreditinstitutets kapitaltäckning, stora exponeringar, likviditet, interna kontroll, riskhanteringssystem eller ägarnas och ledningens lämplighet och tillförlitlighet,

4)

kreditinstitutet också i övrigt står under tillräckligt effektiv tillsyn i hemstaten,

5)

kreditinstitutet i Finland har tillgångar som åtminstone uppgår till det belopp som föreskrivs i 166 m § 2 mom. för den verksamhet som filialen bedriver,

6)

filialens interna styrning har organiserats i enlighet med sunda och försiktiga affärsprinciper,

7)

filialens direktör uppfyller de krav som föreskrivs i 40 §,

8)

filialen har tillräckliga förfaranden för identifiering av kunder och förhindrande av penningtvätt och terrorism.

På beslut om koncession för en filial tillämpas det som föreskrivs i 23 §. Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar efter att ha mottagit koncessionsansökan underrätta sökanden om den tidsfrist som avses i 23 § 1 mom. och om den möjlighet att överklaga som avses i 23 § 3 mom.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska banktillsynskommittén om beviljandet av koncession för en filial.

Filialkoncessionen berättigar till verksamhet på ett eller flera driftställen.

29 h §Återkallande av koncessionen för en filial och begränsning av filialens verksamhet

I 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om återkallande av koncessionen för en filial och om begränsning av filialens verksamhet. Dessutom ska Finansinspektionen utan dröjsmål återkalla filialens koncession då en myndighet i hemstaten för ett kreditinstitut från tredjeland har återkallat kreditinstitutets koncession.

En anmälan om återkallandet av koncessionen ska göras till Europeiska kommissionen, Europeiska banktillsynskommittén, insättningsgarantifonden och ersättningsfonden för investerarskydd, om det berörda kreditinstitutet från tredjeland är medlem i fonden.

29 i §Avslutande av verksamheten vid en filial

Då Finansinspektionen återkallar koncessionen för en filial till ett kreditinstitut från tredjeland, ska filialens verksamhet omedelbart avslutas. Det som föreskrivs om tillsynen över filialer någon annanstans i lag tillämpas på tillsynen över filialen efter det att den avslutat sin verksamhet tills en anmälan som avses i 2 mom. har gjorts och filialens inlåning har betalats till insättarna.

Det utländska kreditinstitutet ska utan dröjsmål efter det att verksamheten vid dess filial har avslutats underrätta de av sina borgenärer och gäldenärer vars fordringar eller skulder grundar sig på avtal som ingåtts genom förmedling av filialen hur gäldenärerna kan fullfölja sina avtalsenliga förpliktelser och hur borgenärerna kan få betalning för sina förfallna fordringar efter det att verksamheten har avslutats. Finansinspektionen utfärdar vid behov närmare föreskrifter om det förfarande som avses i detta moment.

Det som föreskrivs i denna paragraf gäller i tillämpliga delar för begränsning av verksamheten vid en filial med stöd av 29 h § i denna lag eller 27 § i lagen om Finansinspektionen.

29 j §Öppnande av en representation samt dess verksamhet

Om ett kreditinstitut från tredjeland ämnar öppna en representation i Finland ska den anmäla detta till Finansinspektionen. Anmälan ska innefatta information om adressen för representationens driftställe, om den person som ansvarar för representationens verksamhet och om verksamhetens art och omfattning. Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om vad den information som avses i detta moment ska innefatta och om anmälningsförfarandet.

Representationen får inte bedriva sådan verksamhet som avses i 30 §.

Representationen får inleda sin verksamhet när en anmälan enligt 1 mom. har gjorts.

29 k §Återkallande av verksamhetsrättigheterna för en representation

Finansinspektionen kan förbjuda en representation att fortsätta sin verksamhet i Finland, om en anmälan enligt 29 j § inte har gjorts eller informationen i anmälan är felaktig eller bristfällig eller det i representationens verksamhet skett väsentliga överträdelser av bestämmelser eller föreskrifter om finansmarknaden.

Tillåten affärsverksamhet

35 a §Begränsningar av förvärv av värdepapperiserade tillgångsposter

Ett kreditinstitut får inte förvärva tillgångsposter som värdepapperiserats i enlighet med 16 b § om det inte kan försäkra sig om att den ursprungliga kreditgivaren eller någon annan som värdepapperiserar sina tillgångsposter eller som överlåter värdepapperiserade tillgångsposter ansvarar för ett belopp som motsvarar minst fem procent av de tillgångsposter som är föremål för värdepapperiseringen.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på

1)

värdepapperiseringsarrangemang som berör

a)

fordringar på offentliga samfund,

b)

fordringar på kreditinstitut och värdepappersföretag på vilka en riskvikt på högst 50 procent tillämpas med stöd av denna lag, eller

c)

fordringar på multilaterala utvecklingsbanker, eller på

2) indexbaserade arrangemang, syndikerade krediter, förvärvade försäljningsfordringar eller kreditderivatavtal, som uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 122 i kreditinstitutsdirektivet.

Om kreditinstitutet förvärvar tillgångsposter som värdepapperiserats i strid med denna paragraf eller om kraven enligt artikel 122a.4, 122a.5 och 122a.7 i kreditinstitutsdirektivet inte är uppfyllda, ska Finansinspektionen höja det kapitalkrav som enligt 61 § tillämpas på dessa tillgångsposter på det sätt som föreskrivs i artikel 122a.5 tredje stycket i kreditinstitutsdirektivet.

36 §Driftställen

Ett kreditinstitut ska ha sitt huvudkontor och minst ett fast driftställe i Finland.

Kapitalbas

45 §Primärt kapital

Till ett kreditinstituts kapitalbas räknas det primära kapitalet, som består av


4)

finansiella hybridinstrument, vars villkor Finansinspektionen har godkänt,


8)

under räkenskapsåret upplupen vinst enligt delårsrapporten, om vinsten enligt en revisors utlåtande är beräknad enligt metoder godkända av Finansinspektionen och enligt samma principer som resultatet för räkenskapsåret,

9)

övriga av Finansinspektionen godkända poster som kan jämställas med dem som nämns ovan.


Av de poster som avses i 1 mom. 4 punkten får högst ett belopp som motsvarar 35 procent av det sammanlagda primära kapitalet räknas till det primära kapitalet. Av det sammanlagda beloppet av de finansiella instrument som avses i den punkten och som är förenade med rätt att växla det finansiella instrumentet till aktier eller andelar i kreditinstitutet, får emellertid, sammanräknat med de övriga poster som avses i punkten, ett belopp som motsvarar högst 50 procent av det sammanlagda primära kapitalet räknas till det primära kapitalet. Av det sammanlagda beloppet av finansiella instrument som för kreditinstitutets del innefattar ett incitament till förtida återbetalning får emellertid, oberoende av vad som sägs ovan, högst 15 procent räknas till det primära kapitalet.

Poster vars kapital inte har betalats till kreditinstitutet får inte räknas till de poster som avses i 1 mom. 1―6 punkten, med undantag för oanvända vinstmedel. Endast poster på vilka utdelning, ränta eller annan gottgörelse eller kapitalåterbäring kan betalas under förutsättning att kreditinstitutet har utdelningsbara medel får räknas till de poster som avses i 1―4 punkten i det momentet. Till de nämnda posterna räknas inte

1)

tidsbundna poster,

2)

poster som medför kumulativ rätt till utdelning, ränta eller annan gottgörelse,

3)

poster för vilka säkerhet för betalningen av kapital, utdelning eller ränta eller annan gottgörelse har ställts av

a)

kreditinstitutet självt eller av ett företag inom samma koncern som detta,

b)

ett företag som med stöd av lag eller avtal ansvarar för kreditinstitutets skulder eller ett företag som hör till samma koncern som ett sådant företag, eller

c)

ett företag av vars röstetal företag som avses i underpunkterna a och b tillsammans innehar över hälften eller företag som hör till samma koncern som ett sådant företag.


46 §Supplementärt kapital

Till ett kreditinstituts kapitalbas räknas det supplementära kapitalet, som består av

3)

följande poster under de förutsättningar som anges i 3 mom.:


a)

finansiella hybridinstrument, till den del de inte räknas till det primära kapitalet,

b)

övriga skuldinstrument som emitterats på obestämd tid,

c)

de poster som avses i 45 § 1 mom. 1―4 punkten och som medför kumulativ rätt till utdelning, ränta eller annan gottgörelse,


48 §Avdragsposter

Från ett kreditinstituts primära kapital avdras

1)

egna aktier, andelar och grundfondsbevis som kreditinstitutet innehar och finansiella hybridinstrument som kreditinstitutet innehar och som räknas till det primära kapitalet, samt det belopp med vilket kreditinstitutet i strid med 35 § har finansierat förvärv av sådana egna finansiella instrument som avses i denna punkt,

2)

det oavskrivna anskaffningsvärdet för immateriella tillgångar med lång verkningstid,

3)

de poster i räkenskapsperiodens resultat eller ackumulerade vinstmedel som har uppstått vid värdering av förvaltningsfastigheter enligt verkligt värde och som överstiger ett av denna uppskrivning orsakat högre kapitalkrav,

4)

förlusterna för tidigare räkenskapsperioder och för den senaste räkenskapsperioden,

Från ett kreditinstituts supplementära kapital avdras det belopp med vilket kreditinstitutet i strid med 35 § har finansierat förvärv av sådana egna finansiella instrument som avses i 46 §.

Från ett kreditinstituts primära och supplementära kapital avdras

1)

aktier och andelar i samt finansiella hybridinstrument som hänför sig till sådana kreditinstitut och utländska kreditinstitut samt finansiella institut i vilka kreditinstitutet innehar över 10 procent av aktierna eller andelarna,

2)

andra än i 1 punkten avsedda kreditinstituts och utländska kreditinstituts samt finansiella instituts aktier och andelar samt finansiella hybridinstrument till den del dessa sammanlagt, inklusive de poster som avses i 4 punkten, överstiger 10 procent av kreditinstitutets kapitalbas före de avdrag som ska göras från det sammanlagda primära och supplementära kapitalet,

3)

aktier, andelar och kapitallån i sådana finländska och med dessa jämförbara utländska försäkringsföretag i vilka kreditinstitutet innehar över 10 procent av aktierna eller andelarna,

4)

lånefordringar på inlåningsbankers säkerhetsfonder, till den del som de tillsammans med de poster som avses i 2 punkten överstiger det belopp som avses i 2 punkten,

5)

det belopp med vilket ett kvalificerat innehav som avses i 71 § överstiger den gräns som anges i den nämnda paragrafens 1 mom., och det belopp med vilket det sammanlagda beloppet av sådana innehav överstiger den gräns som anges i den nämnda paragrafens 2 mom.,

6)

clearingfordringar som härrör från redan överlåtna eller betalda värdepapper i samband med transaktioner som gjorts efter den femte bankdagen samt från obetalda poster till avtalstidens utgång.

Vid användning av den intermetod som avses i 59 § 1 mom. ska skillnaden mellan de bokförda nedskrivningarna av summan av riskvägda tillgångar och de förväntade förlusterna vidare dras av från det primära och supplementära kapitalet, om skillnaden är negativ. Vid beräkning av underskott som avses i detta moment ska de förväntade förlusterna av investeringar i egetkapitalinstrument räknas in i de förväntade förlusterna exklusive bokförda nedskrivningar. Vid tillämpning av 69 och 71 § ska de poster som avses i detta moment inte dras av från kapitalbasen. På värdepapperisering baserade poster, på vilka riskvikten 1 250 procent tillämpas enligt 61 § 2 mom., ska inte beaktas vid tillämpningen av detta moment.

Från det primära och supplementära kapitalet ska utöver vad som föreskrivs ovan dras av de i 3 mom. nämnda på värdepapperisering baserade posterna, om de i enlighet med 61 § 2 mom. inte beaktas vid beräkningen av kapitalkravet.

48 a §Principer för avräkning av poster

Hälften av de poster som avses i 48 § 3―5 mom. ska dras av från det primära kapitalet och hälften från maximibeloppet för det supplementära kapitalet enligt 46 § 7 mom. Om det supplementära kapitalets maximibelopp inte räcker för avdragen, ska den överskjutande delen dras av från det primära kapitalet.

I stället för avdrag enligt 48 § 3 mom. 3 punkten kan en andel som motsvarar kreditinstitutets innehav i försäkringsföretaget dras av från minimibeloppet av ett försäkringsföretags verksamhetskapital beräknat i enlighet med lagen om försäkringsbolag eller motsvarande utländska lag.

Vid beräkning av de avdrag som avses i 48 § 3 mom. 1―3 punkten ska med aktier, andelar och kapitallån jämställas de fordringar på företaget som är efterställda gäldenärens övriga skulder. Vid beräkning av avdrag enligt 1 punkten i det momentet anses kreditinstitutets innehav omfatta också enligt 71 § 3 mom. beräknade innehav i de kreditinstitut, utländska kreditinstitut och finansiella institut i vilka kreditinstitutet har ett kvalificerat innehav enligt 70 §. Vid beräkning av avdrag enligt 48 § 3 mom. 1 och 3 punkten samt 2 mom. i denna paragraf anses kreditinstitutets innehav omfatta också aktier, andelar och finansiella hybridinstrument som avses i denna paragraf och som innehas av sådana försäkringsholdingföretag och finans- och försäkringskonglomerats holdingföretag som är kreditinstitutets dotter- eller intresseföretag, i samma proportion som kreditinstitutet äger aktier eller andelar i holdingföretaget. Vid beräkningen av avdrag som avses i detta moment beaktas inte investeringar i företag inom samma finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

Med Finansinspektionens tillstånd får avdrag enligt 48 § 3 mom. eller enligt 2 eller 3 mom. i denna paragraf lämnas ogjorda då en investering som avses i de nämnda momenten är nödvändig i samband med sanering av affärsverksamheten i ett annat kreditinstitut eller utländskt kreditinstitut, finansiellt institut eller finländskt eller därmed jämförbart utländskt försäkringsföretag eller då investeringen har gjorts i ett finansiellt institut vars huvudsakliga syfte är att inneha aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut eller utländska kreditinstitut eller finansiella institut och det finansiella institutet inte hör till något annat kreditinstituts eller utländskt kreditinstituts eller ett värdepappersföretags eller därmed jämförbart utländskt företags finansiella företagsgrupp.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om företag som hör till en finansiell företagsgrupp ska vid beräkning av kapitaltäckningen i ett medlemskreditinstitut i sammanslutningens centralinstitut enligt lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker tillämpas på sammanslutningar som avses i 2 § 1 mom. i den lagen och som konsolideras vid beräkningen av den konsoliderade kapitaltäckningen.

De poster som avses i denna paragraf ska beaktas till det belopp som tagits upp i bokslutet, med undantag för förväntade förluster som avses i 48 § 4 mom.

49 §Generalklausul om riskhantering

Ett kreditinstitut får inte i sin verksamhet ta så stora risker att dess kapitaltäckning eller likviditet äventyras väsentligt.

Kreditinstitutet ska ha en tillförlitlig intern styrning som möjliggör effektiv riskhantering samt tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem med hänsyn till sin verksamhet, inklusive sådana principer och förfaranden för belönande av ledningen och personalen som stöder effektiv riskhantering. Styrningen, den interna kontrollen och riskhanteringen ska uppfylla kraven i bilaga V till kreditinstitutsdirektivet.

På belöningsprinciperna och belöningsförfarandena tillämpas, trots denna paragraf, det som någon annanstans i lag föreskrivs om arbetsavtal och om kreditinstitutens lagstadgade styrnings- och tillsynsorgans ansvar. Närmare föreskrifter om belöningsprinciperna och belöningsförfarandena utfärdas genom förordning av finansministeriet.

På överföring av uppgifter som har samband med ett kreditinstituts riskhantering och övriga interna kontroll till ett företag som inte hör till samma finansiella företagsgrupp eller samma, i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker avsedda sammanslutning som kreditinstitutet tillämpas 36 a och 36 b §.

63 §Kapitalkrav för valuta-, avvecklings-, råvaru- och motpartsrisker

Ett kreditinstitut ska ha en tillräcklig kapitalbas för valuta-, avvecklings-, råvaru- och motpartsriskerna samt jämförbara exponeringar i hela dess verksamhet.


64 §Kapitalkrav för exponeringar i handelslagret

Ett kreditinstitut ska ha en kapitalbas som täcker åtminstone följande exponeringar i handelslagret och därmed jämförbara exponeringar:

1)

den risk som orsakas av den allmänna utvecklingen på marknaden ( allmän risk ),

2)

den risk som orsakas av den som har utfärdat ett instrument eller, i fråga om derivatinstrument, den som har utfärdat det underliggande instrumentet ( specifik risk ),

3)

den risk som orsakas av teckningsförbindelser ( övrig positionsrisk ).


67 §Exponeringar mot kunder samt rapporteringsskyldighet

Med e xponering mot en kund avses i denna lag summan av tillgångarna i ett kreditinstitut och institutets åtaganden utanför balansräkningen för vilka den fallissemangsrisk som är förenad med motparten hänför sig till samma fysiska eller juridiska person eller till en fysisk eller juridisk person i samma väsentliga ekonomiska intressegemenskap som en sådan person. Vid beräkningen av exponering mot en kund ska tillgångar beaktas i enlighet med 58 § 2 mom. Åtaganden utanför balansräkningen ska beaktas till nominellt värde eller, om ett åtagande avser förvärv av värdepapper, till värdepapperets marknadsvärde eller avtalsmässiga värde. Borgensförbindelser och andra säkerheter samt andra kreditriskreducerande åtgärder får i enlighet med artiklarna 112―117 i kreditinstitutsdirektivet betraktas som sådana faktorer som minskar exponeringarna.

I exponeringar mot en kund ingår emellertid inte

1)

de poster som avses i 48 § och som har dragits av från kreditinstitutets kapitalbas,

2)

de poster som vid köp eller försäljning av valuta uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion inom två bankdagar efter betalning,

3)

de poster som vid köp eller försäljning av värdepapper uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion inom fem bankdagar efter den tidigaste av de tidpunkter då antingen betalning har skett eller värdepapperen levererats,

4)

de intradagsposter som grundar sig på förmedling av detaljistbetalningar,

5)

de poster som uppkommer i samband med kundverksamheten vid ett kreditinstitut som tillhandahåller betalningsförmedling eller clearing och avveckling eller förvaring av finansiella instrument, när posterna inte kan avvecklas under samma bankdag men avvecklas senast under följande bankdag.

Om kreditinstitutet har ett handelslager som avses i 64 § ska exponeringarna i det beräknas enligt artikel 32 i kapitalbasdirektivet.

Kreditinstitutet ska kvartalsvis rapportera sina stora exponeringar mot kunder till Finansinspektionen. Finansinspektionen utfärdar sådana föreskrifter om rapporteringsskyldigheten som behövs för tillsynen. Med en stor exponering mot en kund avses en exponering som motsvarar minst 10 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

68 §Hantering av exponeringar mot kunder


Kreditinstitutet ska dessutom kontinuerligt följa de riskkoncentrationer som hänför sig till fordringarna och till de säkerheter som ställts för åtaganden utanför balansräkningen samt uppställa gränser för dem. Kreditinstitutet ska till Finansinspektionen rapportera de uppgifter som behövs för tillsynen över de risker som hänför sig till koncentrationerna av säkerheter. Finansinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om innebörden av den rapporteringsskyldighet som avses i detta moment och om rapporteringsfrekvensen.

69 §Begränsning av exponeringar mot kunder

En exponering mot en kund får inte överstiga 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas.

Om kundföretaget är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller den insättningsgarantifond eller en säkerhetsfond som avses i kap. 7, får exponeringen inte överstiga 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas eller, om detta belopp är mindre än 150 miljoner euro, det belopp som kreditinstitutet fastställt internt, vilket inte får överstiga 150 miljoner euro eller 100 procent av kreditinstitutets kapitalbas. Finansinspektionen kan av särskilda skäl bevilja ett kreditinstitut tillstånd att avvika från den sistnämnda gränsen.

Med exponeringar mot kreditinstitut eller värdepappersföretag avses vid tillämpningen av 2 mom. också exponeringar mot en sådan grupp av kunder som omfattar minst ett kreditinstitut eller värdepappersföretag. Vid tillämpningen av detta moment får emellertid inte de sammanlagda exponeringarna mot andra kunder som hör till denna grupp än kreditinstitut eller värdepappersföretag överskrida det belopp som föreskrivs i 1 mom.

Vid beräkning av de begränsningar som avses i 1 mom. beaktas inte exponeringar mot andra kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut eller tjänsteföretag som omfattas av den gruppbaserade tillsyn över kreditinstitutet som avses i 73 § eller, om kreditinstitutet är ett dotterbolag till ett utländskt kreditinstitut eller dess holdingföretag, av sådan gruppbaserad tillsyn som det utländska kreditinstitutet är underställt och som motsvarar den gruppbaserade tillsyn som avses i den paragrafen. Vid beräkning av begränsningarna beaktas inte heller exponeringar mot andra kreditinstitut, utländska kreditinstitut, finansiella institut, tjänsteföretag eller i lagen om försäkringsbolag avsedda försäkringsbolag eller därmed jämförbara utländska försäkringsföretag som hör till samma finans- och försäkringskonglomerat som avses i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som kreditinstitutet i fråga eller till ett motsvarande utländskt finans- och försäkringskonglomerat, under förutsättning att sådana bestämmelser som åtminstone motsvarar denna lags bestämmelser om gruppbaserad tillsyn tillämpas på tillsynen över finans- och försäkringskonglomeratets kapitalbas och stora exponeringar mot kunder.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om andra än i 2―4 mom. avsedda exponeringar mot kunder som inte ska beaktas vid tillämpningen av 1 mom.

Ett kreditinstitut kan överskrida den gräns som anges i 1 mom. med beloppet av exponeringen i handelslagret, om kreditinstitutets kapitalbas räcker för ändamålet och uppfyller kraven i artikel 31 i och bilaga VI till kapitalbasdirektivet. Kreditinstitutet ska kvartalsvis rapportera överskridningsbeloppet och kundens namn.

74 §En finansiell företagsgrupps riskhantering

En finansiell företagsgrupps moderföretag och gruppens dotterföretag får inte i sin verksamhet ta så stora risker att den konsoliderade kapitaltäckningen väsentligt äventyras. På företag som avses i denna paragraf tillämpas 49 § 2―4 mom.

79 §Konsoliderade exponeringar mot kunder och hantering av dessa samt uppföljning av konsoliderade riskkoncentrationer och interna transaktioner


En finansiell företagsgrupps moderföretag eller ett sådant kreditinstitut som avses i 72 § 2 mom. ska kontinuerligt på ett tillförlitligt sätt följa upp omfattningen och karaktären av de konsoliderade exponeringarna mot kunder. Företaget ska i sin verksamhet tillämpa sådana skriftliga principer och rutiner för identifiering, mätning och rapportering av de konsoliderade exponeringarna, för detta risktagande och för täckning av riskerna med kapitalbasen samt för annan hantering av konsoliderade exponeringar mot kunder som är tillräckliga med avseende på arten och omfattningen av den finansiella företagsgruppens verksamhet. Det som i 68 § 2 mom. föreskrivs om tillsynen över koncentrationer av säkerheter tillämpas också på konsoliderade koncentrationer av säkerheter.


82 §Skyldighet att offentliggöra information om kapitaltäckningsgraden

Ett kreditinstitut ska minst en gång om året offentliggöra de uppgifter om sin kapitaltäckningsgrad som avses i artikel 145 i och bilaga XII till kreditinstitutsdirektivet. Kreditinstitutet ska dessutom i förhållande till arten och omfattningen av sin verksamhet ha tillräckliga skriftliga principer och rutiner för att se till att de uppgifter som offentliggörs med stöd av denna paragraf är tillförlitliga och ger en heltäckande bild av kreditinstitutets exponeringar.


86 §Högre kapitaltäckningskrav


Under de förutsättningar som anges i 1 och 2 mom. får Finansinspektionen i fråga om ett kreditinstitut och ett företag som hör till dess finansiella företagsgrupp begränsa det sammanlagda beloppet av de löner och arvoden för en räkenskapsperiod som beror på verksamhetens ekonomiska resultat och av de avtalsbaserade pensionerna i förhållande till företagets intäkter för den perioden. Detta moment gäller inte löner, arvoden och pensioner som måste betalas på grundval av ett bindande avtal som är i kraft när denna lag träder i kraft.

90 §Samarbete vid tillsynen över tillsynsobjektens finansiella ställning

Finansinspektionen övervakar iakttagandet av 5 kap. i samarbete med de myndigheter som svarar för tillsynen över utländska kreditinstitut eller utländska värdepappersföretag och som övervakar företag som hör till samma finansiella företagsgrupp enligt 73 § 1 mom. eller samma utländska finansiella företagsgrupp som kreditinstitutet.

I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens rätt att inspektera och få uppgifter samt skyldighet att lämna uppgifter.

Om Finansinspektionen svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett kreditinstitut vars finansiella företagsgrupp omfattar ett eller flera utländska EES-kreditinstitut, ska Finansinspektionen med tillsynsmyndigheten i ett sådant EES-kreditinstituts hemstat försöka nå samförstånd i fråga om tillämpningen av 85 och 86 § på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Finansinspektionen ska inhämta ett utlåtande om saken av Europeiska banktillsynskommittén om någon av de myndigheter som avses i detta moment begär det.

Om samförstånd angående tillämpningen av 85 eller 86 § inte har nåtts inom fyra månader efter det att Finansinspektionen har utfört en sådan utvärdering som avses i 85 § 1 mom. och delgett de myndigheter som avses i 3 mom. utvärderingen, får Finansinspektionen ensam fatta beslut om tillämpningen av 85 och 86 § på kreditinstitutets gruppbaserade interna kapitalutvärdering. Finansinspektionen ska utan dröjsmål delge de myndigheter som avses i 3 mom. den utvärdering som avses i 85 § och det beslut som avses i 86 §.

Om en utländsk EES-tillsynsmyndighet svarar för den gruppbaserade tillsynen över ett sådant kreditinstitut vars finansiella företagsgrupp omfattar ett finländskt kreditinstitut, ska Finansinspektionen höra den utländska EES-tillsynsmyndigheten innan den gör en sådan utvärdering som avses i 85 § eller fattar ett sådant beslut som avses i 86 §.

Den utvärdering eller det beslut som avses i 3 och 5 mom. ska årligen omprövas med iakttagande av vad som föreskrivs i denna paragraf, eller av särskilda skäl oftare än detta, om en sådan utländsk EES-tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf begär det.

104 §När uppkommer betalningsskyldighet för insättningsgarantifonden

Om en inlåningsbank inte i enlighet med inlåningsavtalet och denna lag har betalat en insättares förfallna och ostridiga tillgodohavanden som registrerats på ett konto i inlåningsbanken, kan insättaren anmäla saken till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska inom fem arbetsdagar efter att ha fått en anmälan enligt 1 mom. eller efter att på annat sätt ha fått kännedom om saken besluta huruvida insättningsgarantifonden är skyldig att betala insättarnas fordringar som avses i 105 § 1―3 mom. En förutsättning för att betalningsskyldighet ska föreläggas är att den erhållna utredningen visar att orsaken till att en fordran som avses i 1 mom. lämnats obetald varit bankens betalningssvårigheter eller andra ekonomiska svårigheter som enligt Finansinspektionens bedömning inte är tillfälliga.

Finansinspektionen ska vid bedömningen av huruvida de svårigheter som avses i 2 mom. är tillfälliga eller inte beakta det solidariska ansvaret enligt 105 §.

Finansinspektionen ska underrätta insättningsgarantifonden, inlåningsbankens säkerhetsfond, inlåningsbanken och finansministeriet om ett beslut som avses i 2 mom. Om banken har filialer utomlands ska dessutom tillsynsmyndigheten och skyddssystemet i filialens etableringsstat underrättas om beslutet.

För verkställande av Finansinspektionens beslut som avses i 2 mom. ska inlåningsbanken lämna insättningsgarantifonden upplysningar om insättarna och deras fordringar enligt 105 § 1―3 mom. Dessa upplysningar får insättningsgarantifonden lämna ut endast till myndigheter som enligt 141 § har rätt att få sekretessbelagd information.

105 §Fordringar som ska ersättas

Av insättningsgarantifondens medel ersätts en insättares på konto registrerade tillgodohavanden i en inlåningsbank och andra än på konto registrerade tillgodohavanden i samma bank som är föremål för betalningsförmedling, dock högst upp till 100 000 euro. Om ett konto används för investeringstjänster i enlighet med 55 § 2 mom. i lagen om värdepappersföretag, ska ersättningen dock i enlighet med 6 kap. i den lagen betalas ur den ersättningsfond som avses i den lagen.

En insättares fordringar på en inlåningsbanks filial i en EES-stat ersätts av den finländska insättningsgarantifondens medel till det belopp som skulle ersättas enligt skyddssystemet i filialens etableringsstat, dock högst upp till 100 000 euro.

Trots vad som i 1 mom. föreskrivs om ersättningens maximibelopp, betalas en insättares fordran till fullt belopp av insättningsgarantifondens medel, om insättaren på ett tillförlitligt sätt visar att fordran grundar sig på medel som insättaren har fått vid försäljning av en bostad som varit i dennes eget bruk och att dessa medel används för anskaffning av en ny bostad för eget bruk. Detta moment tillämpas endast på medel som har satts in på ett konto i en inlåningsbank högst sex månader före den dag då banken på det sätt som avses i 104 § 1 mom. har underlåtit att betala insättarens tillgodohavande enligt denna paragraf. Om inte något annat kan visas anses inlåningsbanken ha underlåtit att betala insättarens tillgodohavande på det sätt som avses i detta moment den dag då denne gjort en anmälan enligt 104 § 1 mom. eller en dag som infaller före det och då Finansinspektionen av en annan insättare fått en anmälan enligt det momentet utifrån vilken den fattat ett beslut enligt 2 mom. i den paragrafen.


Vid tillämpning av denna paragraf ska inlåningsbanker som enligt lag, avtal eller något annat arrangemang helt eller delvis ansvarar för varandras skulder eller åtaganden betraktas som en enda bank. Trots vad som föreskrivs ovan tillämpas detta moment inte på inlåningsbanker som enligt 114 § 1 mom. har meddelat att de utträder ur en säkerhetsfond. Detta moment tillämpas dock på en bank som efter anmälan om utträde får sådant stöd som avses i 119 §. Finansinspektionen ska underrättas om avtal eller andra arrangemang som avses ovan.


106 §Betalning av insättares fordringar

Insättningsgarantifonden ska betala insättarna fordringar som avses i 105 § 1―3 mom. inom 20 arbetsdagar efter det att Finansinspektionen fattat ett sådant beslut som avses i 104 §. Om inlåningsbanken har försatts i likvidation innan ett beslut som avses i 104 § har fattats ska den tidsfrist som föreskrivs i detta moment räknas från likvidationsbeslutet.

Finansinspektionen kan bevilja insättningsgarantifonden förlängd betalningstid för insättarnas fordringar, dock högst 10 arbetsdagar. En förutsättning för att förlängd betalningstid ska beviljas är att insättningsgarantifondens behov av förlängd betalningstid grundar sig på exceptionella omständigheter och särskilda skäl.


Särskilda bestämmelser om insättningsgaranti för filialer till utländska kreditinstitut

112 a §Medlemskap i insättningsgarantifonden för ett utländskt kreditinstituts filial

Ett utländskt kreditinstituts filial kan höra till den insättningsgarantifond som avses i 95 §.

Ett utländskt kreditinstituts filial kan utträda ur insättningsgarantifonden. Fonden ska på ansökan bevilja kreditinstitutet utträde. I fråga om en filial till ett kreditinstitut från tredjeland beviljas utträdet dock av Finansinspektionen. Innan utträde beviljas ska Finlands Bank och tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat höras. När det är fråga om en filial till ett utländskt EES-kreditinstitut ska även Finansinspektionen höras och när det är fråga om en filial till ett kreditinstitut från tredjeland ska även insättningsgarantifonden höras. I beslutet kan närmare bestämmelser om utträdet ges.

Ett utländskt kreditinstituts filial ska på finska och svenska informera sina insättare om det skydd som insättningsgarantifonden ger insättarnas fordringar och om andra motsvarande skyddssystem eller om avsaknaden av skydd samt om ändringar i den information som getts tidigare.

112 b §Garantiavgift för ett utländskt kreditinstituts filial

Garantiavgiften för ett utländskt EES-kreditinstituts filial i Finland bestäms enligt 99 §, när kreditinstitutet är medlem i insättningsgarantifonden. Till grund för filialens garantiavgift läggs dock det sammanlagda beloppet av den inlåning i filialen som ska ersättas med stöd av 112 c §. Vid beräknandet av den avgift som grundar sig på kapitaltäckningen räknas till ett utländskt EES-kreditinstituts sammanlagda kapitalbas de poster som enligt bestämmelserna i det utländska kreditinstitutets hemstat får hänföras till posterna i fråga.

Garantiavgiften för en finländsk filial till ett kreditinstitut från tredjeland som är medlem i insättningsgarantifonden utgör 0,05 procent av det sammanlagda beloppet av inlåningen i filialen.

Det sammanlagda inlåningsbelopp som avses i 1 och 2 mom. samt den kapitalbas som avses i 1 mom. beräknas utifrån det fastställda bokslutet för den räkenskapsperiod som föregår betalningen av garantiavgiften.

112 c §Kompletterande skydd för ett utländskt EES-kreditinstituts filial

Ett utländskt EES-kreditinstituts finländska filial kan höra till den insättningsgarantifond som avses i 95 § för att komplettera sin hemstats skydd för insättarnas tillgodohavanden, om filialen tar emot inlåning från allmänheten och skyddet i dess hemstat inte kan anses vara lika täckande som insättningsgarantifondens skydd enligt denna lag. Det sammanlagda beloppet av skyddet i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat och insättningsgarantifondens skydd kan dock vara högst 100 000 euro, dock så att medel som avses i 105 § 3 mom. ersätts till sitt fulla belopp.

Ett utländskt EES-kreditinstitut ska hos insättningsgarantifonden ansöka om medlemskap i fonden för sin finländska filial. Ansökan ska innehålla tillräckliga uppgifter om kreditinstitutet och om skyddssystemet i dess hemstat. Insättningsgarantifonden ska begära utlåtanden om ansökan av Finlands Bank och Finansinspektionen. Fonden kan avslå ansökan, om skyddet i kreditinstitutets hemstat ska anses vara tillräckligt.

I det beslut som insättningsgarantifonden meddelar med anledning av en ansökan som avses i 2 mom. ska det bestämmas vilka av insättarnas fordringar den finländska insättningsgarantifonden ersätter och till vilka belopp samt vilken anslutningsavgift kreditinstitutet ska betala.

Insättningsgarantifondens skyldighet att betala insättarnas i 3 mom. avsedda fordringar uppkommer när tillsynsmyndigheten i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat har underrättat insättningsgarantifonden om att hemstatens skyddssystem har ålagts att ersätta insättarnas fordringar på det utländska EES-kreditinstitutet.

Insättningsgarantifonden ska informera filialens insättare om att betalningsskyldighet har uppkommit. Insättningsgarantifonden ska genom en offentlig kungörelse, som också ska publiceras i de största dagstidningar som utkommer inom filialens verksamhetsområde, meddela vilka åtgärder insättarna ska vidta för att trygga sina rättigheter.

För att den skyldighet som föreskrivs för insättningsgarantifonden i 5 mom. ska kunna fullgöras ska det utländska EES-kreditinstitutet tillställa fonden upplysningar om insättarna och deras i 1 mom. avsedda tillgodohavanden. Dessa upplysningar får insättningsgarantifonden inte lämna till andra än till de myndigheter som enligt lag har rätt att få upplysningarna.

112 d §Uteslutning av ett utländskt EES-kreditinstituts filial ur insättningsgarantifonden

Om ett utländskt EES-kreditinstituts filial inte har iakttagit bestämmelserna i denna lag eller de föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller insättningsgarantifondens stadgar, kan insättningsgarantifonden utesluta filialen ur fonden tidigast tolv månader efter det att fonden har gett filialen en varning. Insättningsgarantifonden ska höra kreditinstitutet, Finansinspektionen, Finlands Bank och tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat innan beslutet om uteslutning fattas.

De fordringar som filialens insättare har på filialen innan ett sådant beslut om uteslutning som avses i 1 mom. fattats är skyddade tills de förfaller till betalning.

Insättningsgarantifonden ska underrätta Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat om beslutet om uteslutning samt tillkännage beslutet genom en offentlig kungörelse som också ska publiceras i de största dagstidningar som utkommer inom filialens verksamhetsområde.

112 e §Insättningsgarantifondens ersättningsskyldighet då ett kreditinstitut från tredjeland försatts i likvidation eller konkurs

Tillgångarna i insättningsgarantifonden kan, när det är fråga om ett kreditinstitut från tredjeland som försatts i likvidation eller konkurs samt dess finländska filial, användas endast för betalning av insättarnas i 105 och 106 § avsedda tillgodohavanden på konton som bjuds ut till allmänheten av en sådan filial som är medlem i insättningsgarantifonden, förutsatt att de inte kan betalas med tillgångarna i det kreditinstitut som befinner sig i likvidation eller med konkursboets medel, dock högst den andel av fordringarna som inte överstiger 100 000 euro per insättare. De medel som avses i 105 § 3 mom. ersätts dock till fullt belopp. Fordringarna kan betalas redan under konkursen eller likvidationen och de betalas till insättarna i euro.

Insättningsgarantifondens ersättningsskyldighet uppkommer när tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat har underrättat fonden om att kreditinstitutet har försatts i konkurs eller likvidation eller Finansinspektionen har underrättat fonden om att kreditinstitutets filial har försatts i konkurs i Finland.

Insättningsgarantifonden ska informera filialens insättare om saken när den har underrättats om ett beslut som avses i 2 mom. Insättningsgarantifonden ska också genom en offentlig kungörelse meddela vilka åtgärder insättarna ska vidta för att trygga sina fordringar. Kungörelsen ska också publiceras på finska och svenska i de största dagstidningarna.

För att den skyldighet som föreskrivs för insättningsgarantifonden i 2 mom. ska kunna fullgöras ska kreditinstitutets filial tillställa fonden upplysningar om insättarna och deras i 1 mom. avsedda fordringar. Dessa upplysningar får insättningsgarantifonden inte ge till andra än till de myndigheter som enligt lag har rätt att få upplysningarna.

112 f §Uteslutning av en filial till ett kreditinstitut från tredjeland ur insättningsgarantifonden

Om en filial till ett kreditinstitut från tredjeland inte har iakttagit bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som meddelats med stöd av den eller insättningsgarantifondens stadgar kan Finansinspektionen utesluta filialen ur fonden. Finansinspektionen ska höra Finlands Bank och tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat innan den fattar beslut om uteslutning.

En filial som avses i 1 mom. ska informera sina insättare om uteslutningen ur insättningsgarantifonden. Filialens inlåning före uteslutningen är skyddad tills den förfaller till betalning.

En filial som avses i 1 mom. ska genom en offentlig kungörelse, som också ska publiceras i de största dagstidningar som utkommer inom filialens verksamhetsområde, meddela vilka åtgärder insättarna ska vidta för att trygga sina rättigheter.

10 a kap.Likvidationsförfarande och rekonstruktionsåtgärder som gäller utländska kreditinstitut

166 a §Definitioner

I detta kapitel avses med

1)

rekonstruktionsåtgärd en åtgärd som baserar sig på en myndighets beslut och som syftar till att trygga eller återställa ett utländskt kreditinstituts finansiella situation och som kan påverka tredje mans rättigheter gentemot kreditinstitutet,

2)

likvidationsförfarande ett förfarande som gäller alla borgenärer, som grundar sig på en myndighetsbeslut och vars syfte är att kreditinstitutets tillgångar under myndighetens tillsyn omvandlas i pengar; med likvidationsförfarande avses även ett förfarande som avslutas med ackord eller annan motsvarande åtgärd,

3)

rekonstruktör en person eller ett organ som utses av en myndighet och vars uppgift är att administrera rekonstruktionsåtgärder,

4)

förvaltare en person eller ett organ som utses av en myndighet och vars uppgift är att administrera ett likvidationsförfarande.

166 b §Erkännande av rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden

Ett beslut som fattats enligt lagstiftningen i ett utländskt EES-kreditinstituts hemstat om att inleda en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande som gäller kreditinstitutet tillämpas också på kreditinstitutets filial i Finland.

Om finansministeriet, Finlands Bank eller Finansinspektionen anser att en rekonstruktionsåtgärd som gäller ett utländskt EES-kreditinstituts filial bör inledas, ska de underrätta tillsynsmyndigheten i kreditinstitutets hemstat om detta. Underrättelsen delges av Finansinspektionen.

166 c §Rekonstruktörer och förvaltare

Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare för ett utländskt EES-kreditinstitut visas genom en bestyrkt kopia av det ursprungliga utnämningsbeslutet eller något annat intyg som utfärdats av en myndighet i kreditinstitutets hemstat. Det kan krävas en laggill översättning av beslutet eller intyget till finska eller svenska.

Rekonstruktören och förvaltaren har rätt att i Finland utöva alla de befogenheter som de har rätt att utöva i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat. Rekonstruktören och förvaltaren har rätt att i Finland anlita ett biträde som utsetts enligt lagstiftningen i kreditinstitutets hemstat.

Rekonstruktören och förvaltaren ska i samband med sin verksamhet i Finland följa finsk lag, i synnerhet när det gäller omvandling av tillgångar i pengar och förmedling av information om förfarandet till de anställda.

166 d §Registeranteckningar

Om inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande med stöd av finsk lag ska antecknas i ett register, ska den registeransvarige på begäran av rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan berörd myndighet eller person i det utländska EES-kreditinstitutets hemstat i registret anteckna att en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfarande som gäller kreditinstitutet har inletts enligt 166 b §.

166 e §Ansökan om försättande i konkurs

Egendom som tillhör ett kreditinstitut från tredjeland kan i Finland avträdas till konkurs genom beslut av direktören för kreditinstitutets filial. Innan konkursansökan lämnas in ska kreditinstitutet underrätta Finansinspektionen om saken.

När en borgenär ansöker om att ett kreditinstitut från tredjeland ska försättas i konkurs ska domstolen utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ansökan. Domstolen ska skjuta upp behandlingen av ärendet med högst en månad, om Finansinspektionen framställer en begäran om detta inom en vecka efter mottagandet av den underrättelse som avses i detta moment.

166 f §Underrättelse om konkurs och om återkallande av koncession inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheterna i de EES-stater där ett kreditinstitut från tredjeland har etablerat en filial eller tillhandahåller tjänster om ett beslut som gäller inledande av konkurs enligt 166 e § och om konkursens följder samt om ett beslut som gäller återkallande av koncession.

Finansinspektionen och konkursboförvaltaren ska i tillräcklig utsträckning samarbeta med de behöriga myndigheterna och förvaltarna i de andra EES-stater där kreditinstitutet från tredjeland har etablerat en filial som finns upptagen på den lista som årligen offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

166 g §Bestämmelser om tillämplig lag i fråga om konkurs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Beträffande tillämplig lag i fråga om en sådan konkurs som avses i 166 e § inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 24 a―24 k § i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform.

166 h §Temporärt avbrytande av verksamheten vid en filial till ett kreditinstitut från tredjeland

Finansinspektionen kan för högst en månad avbryta verksamheten vid en filial till ett kreditinstitut från tredjeland som är berättigat att ta emot inlåning, om det är uppenbart att en fortsättning av verksamheten allvarligt skulle skada finansmarknadens stabilitet, betalningssystemens störningsfria funktion eller borgenärernas intressen. Finansinspektionen kan av särskilda skäl fatta beslut om att avbrottet ska fortgå högst en månad i sänder, dock högst tills sex månader har förflutit från det beslut som avses i detta moment.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheterna i de övriga EES-stater där ett kreditinstitut som avses i 1 mom. har en filial om ett avbrott i verksamheten och om förfarandets eventuella följder. En motsvarande underrättelse ska göras när avbrottet har upphört.

Det ombud som avses i 5 § i lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet ska utan dröjsmål informera om avbrytandet av verksamheten i Europeiska unionens officiella tidning. En motsvarande underrättelse ska göras när avbrottet har upphört av en annan orsak än till följd av att den tidsfrist som anges i avbrottsbeslutet har löpt ut. Underrättelsen om att detta förfarande har inletts ska också innehålla information om förfarandets syfte, den tillämpliga lagstiftningen, tidsfristerna för att överklaga och den myndighet som är behörig att pröva ett överklagande. Avbrytandet av verksamheten är dock gällande oberoende av om informationen har offentliggjorts eller inte.

På avbrytandet av verksamheten tillämpas i övrigt i tillämpliga delar det som i 1―3 kap., 11 § 1 mom. och 5 kap. i lagen om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet, med undantag för dess 1 och 1 a §, föreskrivs om temporärt avbrytande av en depositionsbanks verksamhet. Den lagens bestämmelser om finansministeriet gäller på motsvarande sätt Finansinspektionen. Innan ett beslut om avbrytande av verksamheten fattas eller återkallas ska Finansinspektionen dessutom, utöver det som föreskrivs i den lagen, höra finansministeriet.

166 i §Överklagande av beslut om att temporärt avbryta verksamheten vid en filial till ett kreditinstitut från tredjeland

Finansinspektionens avbrottsbeslut enligt 166 h § får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol inom 30 dagar efter det att beslutet har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. I fråga om överklagande gäller i övrigt det som bestäms i 73 § 1 och 2 mom. i lagen om Finansinspektionen.

10 b kap.Särskilda bestämmelser om utländska kreditinstitut

166 j §Tillhandahållande av investeringstjänster vid ett utländskt EES-kreditinstitut

På ett utländskt EES-kreditinstitut som i enlighet med sin koncession tillhandahåller investeringstjänster och som har en filial i Finland tillämpas dessutom det som i värdepappersmarknadslagen, med undantag för dess 4 kap. 7, 12, 14 och 15 §, och i 36 och 37 § i lagen om värdepappersföretag föreskrivs om värdepappersförmedlares skyldigheter vid tillhandahållandet av investeringstjänster och det som i 4 c § 2 mom. i lagen om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland (580/1996) föreskrivs om tillhandahållande av sidotjänster.

På ett utländskt EES-kreditinstitut tillämpas dessutom det som i lagen om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland föreskrivs om anlitande av utländska anknutna ombud.

På ett utländskt EES-kreditinstitut som erbjuder parter som etablerat sig i Finland direkt möjlighet att bedriva handel inom ett system som motsvarar sådan multilateral handel som avses i lagen om värdepappersföretag, tillämpas 5 § 4 mom. i lagen om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland.

166 k §Tillhandahållande av investeringstjänster vid ett utländskt kreditinstitut från tredjeland

På ett utländskt kreditinstitut från tredjeland som har en finländsk filial och som tillhandahåller investeringstjänster i Finland tillämpas dessutom det som någon annanstans i lag föreskrivs om tillhandahållande av investeringstjänster som affärsverksamhet och om sådana värdepappersförmedlares skyldigheter som avses i värdepappersmarknadslagen.

166 l §Ett utländskt kreditinstituts medlemskap i ersättningsfonden för investerarskydd

I fråga om utländska kreditinstituts filialers medlemskap i den ersättningsfond för investerarskydd som avses i lagen om värdepappersföretag gäller på motsvarande sätt bestämmelserna om utländska värdepappersföretag i 4 a, 4 b, 7, 8 a, 8 b och 13 a § i lagen om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investeringstjänster i Finland.

166 m §Riskhantering, likviditet och kundinformationssystem

Ett utländskt kreditinstitut får inte i sin verksamhet i Finland ta så stora risker att detta äventyrar filialens insättares intressen. Filialen ska med hänsyn till sin verksamhet ha tillräckliga riskkontrollsystem.

Filialens likviditet ska vara tillräckligt väl tryggad med hänsyn till dess verksamhet. Ett kreditinstitut från tredjeland ska dessutom i Finland kontinuerligt ha tillgångar på minst fem miljoner euro för filialens verksamhet. Kreditinstitutet ska se till att filialen klarar av att fullfölja alla sina betalningsförpliktelser vid rätt tidpunkt. Kreditinstitutet ska på begäran av Finansinspektionen presentera de allmänna principer för hantering av likviditeten som godkänts av kreditinstitutets styrelse eller motsvarande organ. Av principerna ska det även framgå hur tillsynen över filialens likviditet och över de risker som hänför sig till likviditeten har ordnats med hänsyn till arten och omfattningen av filialens affärsverksamhet.

Finansinspektionen utövar tillsyn över likviditeten och marknadsriskerna hos filialer till utländska EES-kreditinstitut, i samarbete med tillsynsmyndigheterna i kreditinstitutets hemstat.

Filialen ska ha sådana kundinformationssystem som är tillräckliga med avseende på dess verksamhet, så att filialen kontinuerligt kan ge sina kunder sådan information om kundrelationen som krävs enligt lag eller avtal.

På filialer till kreditinstitut från tredjeland tillämpas det som i 36 b § föreskrivs om förutsättningar för utläggande på entreprenad av kreditinstituts verksamhet.

166 n §Beredskap för undantagsförhållanden

Det som i 123 § 1 mom. och 124 § bestäms om beredskap för undantagsförhållanden och ersättning för beredskapsrelaterade kostnader gäller också filialer till utländska kreditinstitut.

Den skyldighet som föreskrivs i 1 mom. gäller inte filialer till utländska EES-kreditinstitut till den del filialen med stöd av lagstiftningen i kreditinstitutets hemstat har säkerställt att dess uppgifter under undantagsförhållanden sköts i överensstämmelse med 1 mom. och presenterat en tillräcklig utredning om detta för Finansinspektionen.

166 o §Marknadsföring och avtalsvillkor samt andra förfaranden

På utländska kreditinstituts filialer och på utländska kreditinstitut som annars i Finland tillhandahåller sådana tjänster som avses i 30 § tillämpas 10, 125―127 och 133―139 §, om inte något annat följer av lag.

Då denna lag tillämpas på utländska kreditinstitut, betraktas som inlåning också sådana på konto registrerade återbetalbara medel som tagits emot av allmänheten och som ska ersättas inom ramen för ett utländskt insättningsgarantisystem.

Ett utländskt kreditinstitut ska i sin marknadsföring uppge sitt namn och sin hemstat.

166 p §Tystnadsplikt och kundkontroll

I fråga om tystnadsplikten, rätten att lämna upplysningar och brott mot tystnadsplikten när det gäller anställda vid utländska kreditinstituts filialer och representationer samt kundkontroll och utövande av representationers kreditupplysningsverksamhet gäller på motsvarande sätt det som föreskrivs om dem i 141―145 och 169 §.

En filial och en representation har trots 1 mom. rätt att ge en myndighet eller tillsynsansvarig sammanslutning i hemstaten för det kreditinstitut som de företräder och kreditinstitutets revisorer de upplysningar som ska lämnas i enlighet med vad som har föreskrivits eller på behörigt sätt bestämts.

166 q §Bokslut och upplysningar som kompletterar bokslutet

En filial till ett utländskt kreditinstitut ska offentliggöra kreditinstitutets bokslut och koncernbokslut, verksamhetsberättelse och koncernens verksamhetsberättelse samt revisorernas utlåtanden om dem. Dessa ska publiceras på finska eller svenska, om inte Finansinspektionen av särskilda skäl tillåter att de offentliggörs på ett annat språk.

Utöver bokslutsuppgifterna har Finlands Bank rätt att för sin verksamhet få motsvarande uppgifter av utländska kreditinstituts filialer som de har rätt att få av sådana kreditinstitut som har fått koncession i Finland. Finansinspektionens rätt att få uppgifter regleras i lagen om Finansinspektionen.

166 r §Handelsregisteranteckningar

En anmälan om en filial till ett utländskt kreditinstitut ska lämnas till handelsregistret i enlighet med handelsregisterlagen (129/1979).

Trots vad som föreskrivs om firma någon annanstans i lag, kan ett utländskt EES-kreditinstitut i Finland bedriva verksamhet under samma firma som i sin hemstat.

Patent- och registerstyrelsen kan kräva att firman förses med ett förtydligande tillägg, om den inte klart skiljer sig från firmor med bättre företrädesrätt eller om det finns risk för att firman förväxlas med en firma eller ett varumärke som någon annan redan har ensamrätt till i Finland.

166 s §Ledningen för ett utländskt kreditinstituts filial

För verksamheten vid ett utländskt kreditinstituts filial svarar filialens direktör, som också företräder kreditinstitutet i rättsförhållanden som gäller filialens verksamhet.

En juridisk person eller en minderårig eller en person för vilken en intressebevakare har förordnats, vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs får inte vara direktör för en filial. I lagen om näringsförbud (1059/1985) föreskrivs om ett näringsförbuds inverkan på behörigheten.

På direktören för en filial till ett kreditinstitut från tredjeland tillämpas det som i 40 § föreskrivs om verkställande direktören för ett kreditinstitut.

Direktören för en filial till ett kreditinstitut från tredjeland och andra personer som har rätt att teckna filialens firma ska vara bosatta i Finland, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta.

166 t §Delgivning

En stämning eller en annan delgivning anses ha tillställts ett utländskt kreditinstitut när den har delgivits en person som ensam eller tillsammans med någon annan har rätt att företräda kreditinstitutet.

Om ingen av det utländska kreditinstitutets företrädare som avses i 1 mom. är antecknad i handelsregistret, kan delgivningen ske genom att handlingarna överlämnas till någon av kreditinstitutets anställda eller, om en sådan person inte påträffas, till polismyndigheten på den ort där kreditinstitutets filial är belägen, med iakttagande av vad som dessutom föreskrivs i 11 kap. 7 § 2―4 mom. i rättegångsbalken.

166 u §Skadeståndsskyldighet för direktören för ett utländskt kreditinstituts filial

Direktören för ett utländskt kreditinstituts filial är skyldig att ersätta den skada som han eller hon i sin verksamhet uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat filialens kund eller någon annan genom att bryta mot denna lag eller andra föreskrifter som gäller filialens verksamhet.

I fråga om jämkning av skadestånd och skadeståndsansvarets fördelning mellan två eller flera ersättningsskyldiga gäller det som föreskrivs i 2 och 6 kap. i skadeståndslagen (412/1974).

166 v §Finansinspektionens rätt att företräda insättare vid en utländsk insättningsgarantifond

Om ett utländskt kreditinstitut inte i enlighet med inlåningsavtalet har betalat en insättares förfallna och ostridiga tillgodohavanden som registrerats på ett konto i det utländska kreditinstitutets finländska filial, kan insättaren anmäla saken till Finansinspektionen.

Efter att ha fått en anmälan som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen utan dröjsmål framställa krav på ersättning för inlåningen hos den behöriga utländska insättningsgarantifonden eller en annan myndighet som ansvarar för insättningsgarantin. Finansinspektionen har rätt att föra talan på de i 1 mom. avsedda insättarnas vägnar hos den insättningsgarantifond eller den andra utländska myndighet som avses i detta moment.

181 §Övergångsbestämmelser om marknadsrisker

Finansinspektionen kan tillåta att de kreditinstitut som innan denna lag trädde i kraft har beviljats tillstånd att tillämpa den i bilaga V till kapitalbasdirektivet nämnda internmetoden för beräkning av specifik risk, högst till utgången av 2011 får tillämpa denna metod under de förutsättningar som gällde när denna lag trädde i kraft.


Denna lag träder i kraft den 31 december 2010. Denna lags 86 § 3 mom. tillämpas dock inte före den 31 december 2011. I stället för denna lags 63 § 1 mom., 64 § 1 mom. och 82 § 1 mom. tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet till och med den 31 december 2011. På exponeringar som avses i 69 § 2 och 3 mom. och som uppkommit före den 31 december 2009 tillämpas i stället för de bestämmelserna de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande till och med den 31 december 2012.

I stället av den tidsfrist som bestäms i 90 § 4 mom. tillämpas till och med den 31 december 2012 en tidsfrist av sex månader.

Det som i 49 § eller med stöd av den bestäms eller föreskrivs om belöningssystem tillämpas inte på sådana bindande avtalsvillkor som gällde vid lagens ikraftträdande, om inte arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om något annat.

De poster som avses i 45 § 1 mom. 1―4 punkten och som inte vid denna lags ikraftträdande uppfyller de krav som föreskrivs i denna lag får inkluderas i det primära kapitalet i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, enligt följande:

1) under åren 2011―2020 till 100 %,

2) under åren 2021―2030 till 20 %,

3) under åren 2031―2040 till 10 %.

En ansökan om koncession för en filial till ett kreditinstitut från tredjeland som är under behandling vid denna lags ikraftträdande ska kompletteras i enlighet med kraven i denna lag.

RP 127/2010

EkUB 33/2010

RSv 260/2010

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG (32009L0111); EUT nr L 302, 17.11.2009, s. 97–119

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU; (32010L0076); EUT nr L 329, 14.12.2010, s. 3―35

Helsingfors den 30 december 2010

Republikens PresidentTARJA HALONENFinansministerJyrki Katainen

Till början av sidan