Lag angående ändring av lagen om försvunnen persons förklarande för död.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut varder härigenom stadgat, att 3, 4 och 13 §§ i lagen den 23 april 1901 om försvunnen persons förklarande för död skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
Har den saknade försvunnit under krig eller väpnat uppror eller varit ombord å fartyg, som förlist eller under minst två år ej avhörts, eller eljest befunnit sig i livsfara, och vet man ej att han räddats, må han kunna för död förklaras, när tre år förflutit efter det kalenderår, då han senast veterligen levat.
4 §.
Ansökning om försvunnen persons förklarande för död skall göras hos allmän underrätt å den ort, där han senast haft sitt bo och hemvist eller, ifall han saknat stadigt hemvist, där han veterligen sist uppehållit sig, eller, om stadgandet härom i något fall ej kan tillämpas, hos rätten å sökandens boningsort; och vare den försvunnes make, närmaste skyldeman eller annan, vars rätt kan av dödsförklaringen bero, behörig att därom ansöka, så ock att fullfölja ansökning, som av annan inletts.
Ansökning om dödsförklaring må jämväl göras av allmän åklagare, som i sådant avseende av landshövdingen bemyndigats.
13 §.
Kostnaden för försvunnen persons dödsförklaring skall gäldas ur hans kvarlåtenskap. Finnes ej kvarlåtenskap, skall kostnaden, där ansökningen är gjord av allmän åklagare, utgå ur allmänna medel samt stanne i övriga fall sökanden till last.
Helsingfors den 5 december 1930.
Republikens President Lauri Kr. Relander.Justitieminister Karl Söderholm.